Appendix
…till “Det anses fult”. Läs i mån av tid och ork.
Nedanstående blogginlägg hittade jag när jag googlade “det anses fult”. Det är ett helt perfekt exempel på modern folklore eller på vissa populära föreställningar som är så vedertagna att de blir religiösa. “Det bara är så liksom”. Dagens tomtar och troll:
“Varför är det så fult att vara rik i Sverige? Varför är det så fult att lyckas?
[…]
vi måste vara det enda landet i världen där det är fult att lyckas. Det är fult att ha slitit hårt hela sitt liv och uppfyllt sin egen dröm, det är fult att ha blivit rik på sina egna idéer och arbete, det är fult att äga ett företag.Finns det något annat land i världen där det är fult att lyckas? Borde det inte vara exakt tvärt om? Borde inte folk se upp till, beundra och vara glada för dem som lyckas?
Att däremot vinna pengar, det är helt okej, han eller hon hade ju tur, det kunde ha hänt vem som helst. Det är mer okej att bli rik på turen än på att bli rik genom hårt arbete, genom att våga ta risker, genom att lyckas på egen hand, genom att uppfinna saker och genom att göra saker ingen annan gjort tidigare eller [bla bla bla bla]
Det är mer okej att en soffliggare som inte gjort nått vettigt i hela sitt liv vinner 20 miljoner på lotto än att någon som jobbar hård tio timmar om dagen sex eller sju dagar i veckan de senaste tio åren tjänar ihop 20 miljoner. “
En person som hasplar ur sig den här ramsan är ingen människa, det är kuslig mun som svävar fritt i luften. Precis som ett lövträd på hösten säger “frrsaahllssefraahhselhe” när det blåser, säger en höginkomsttagare så här när hans stämband sätts i svajning. Ingen tankeverksamhet alls. Gör en enkät på stan och fråga folk: “är det fult att ha slitit hårt i hela sitt liv och uppfyllt sin dröm”. Får du ett enda jakande svar utan förbehåll och förklaringar så ska jag personligen äta upp min keps.
Lägg även märke till den geografiska självflagelismen. Det kanske snart är dags att återkomma till den.
mars 27th, 2008 at 18:36
Ja! I skamvrån: alla klagomål överhuvudtaget på “vårt avlånga land”.
mars 27th, 2008 at 18:55
Definitivt. Jag tänkte återkomma till ämnet nu när jag ändå inlett en ryfst och rättartningskampanj.
mars 27th, 2008 at 20:06
Har inte hela din “karriär” varit en enda lång “ryfst och rättartningskampanj”?
(Ett tips om du vill må bättre är att sluta läsa ledarsidor, debattartiklar och politiska bloggar. Inte för min skull dock, jag tycker du är skön när du är arg)
mars 28th, 2008 at 4:09
1: Nej det tycker jag inte. Vissa skulle säga att min karriär har varit ett enda långt knullande av avhuggna huvuden. (oavsett metaforikgraden i det påståendet skriver jag inte under på det heller.)
2: Tack för tipset, men det där vet jag redan. Se Galagointervjun nästa gång bussen dröjer för länge igen. Bloggen i det här exemplet sökte jag ju upp för att visa mig själv och alla andra hur rätt jag har. Kirurgisk informationssökning av värsta sort.
mars 28th, 2008 at 10:17
“Räfst & ryttmästring” är fortfarande min favorit-pl-version* av “räfst och rättar-ting [dvs ej rätt-artning]”.
(*eller var KC inblandad?)
Gudarna ska veta vad Ryttmästarn kan ta sig för!
mars 28th, 2008 at 10:18
(Bamse-av-stavningen för peda-go-gi-kens skull)
mars 28th, 2008 at 10:18
(”Sånt kallas kvi-nno-för-ned-ring!!”)