Obs att jag vet att lustifikationer byggda på osynken mellan teknikfreakexpedit och kund i affär knappast är världens fräschaste grej och att kalla det “komik-exploitabelt” fast man inte lever på 70-talet och är manusförfattare till tv-serien “Skyll inte på mig” med Magnus och Brasse kanske är att ta i en smula, men jag berättar bara vad jag ser, så stäm mig (Seriöst, SvD, Kungahuset et al; gör inte det, det är bara ett talesätt).

Efter att vi varit på El Gigante gick vi i alla fall in på Ica Kvantum och köpte lite andra grejer och jag såg löpsedeln “Bo Hansson: därför sa jag svarting”. Nu låter det kanske som jag inte gör annat än går omkring och flabbar åt allt hela dagarna, men en sådan löpsedel kittlar ju bara en enda grej i den här gamla fårade gubbröstkorgen och det är komedi-strängen. Jag räknande girigt med att kunna utvinna minst tre näsfniss ur den piff & puff-röst-uppskruvade tonen från den allt bredare “vi har inget bättre för oss”-antirasistiska rörelsen samt två till tre höga “ha!” åt den akwardhumoristiska pinsamhetskänslan Bo Hansson måste deala med just nu. En glädjekalkyl, skulle det visa sig. Flaskhalsen jag skulle varit tvungen att ta mig igenom för att kamma hem de där näsfnissningarna och ha:en var ju att faktiskt orka läsa om, och sätta sig in i skiten och där tog det tyvärr stopp.

Tidigare idag lurades jag dock att klicka på en aftonbladetlänk jag nu i min tur tänkte lura er att klicka på: http://www.aftonbladet.se/kultur/article15571759.ab Anledningen till att jag klickade var att ursprungslänkaren undrade vad fan AB-tanten menade med att blanda in Lars Hillersberg i det här och det var ju en fråga jag också ville ha svar på. Det svaret är Aftonbladet oss fortfarande skyldigt, men om man unnar sig ett visst mått av kontraintuitivitet och tänker sig att en tredjehandsbeskrivning av en händelse publicerad på Aftonbladet Kultur är något man kan lita på så står det ju helt klart att Bo Hansson förtjänar sin plats i skamvrån och att hans agerande inte kan förklaras på annat sätt än med att han är en rasistisk gubbjäkel som borde beläggas med 100 meters närmandeförbud mot alla former av mikrofoner.
Ett skönt break för mig personligen, som på senare tid lärt mig reagera på samma sätt varje gång jag hör “hej jag är antirasist och tycker så här:” som jag, min järnhårda feministiska övertygelse till trots, känt ett tag varje gång jag hör “hej jag är feminist och tycker så här:”, nämligen genom att lägga händerna bakom nacken, kura ihop mig och förbereda mig på en kraschlandning i ett inferno av dumhet och pinsamhet.

Du har alltså min tacksamhet för det breaket, Aftonbladetpersonen. Men om det nu är till tiden för Hillersberg-affären (när fan var det, 80-talet?) du måste gå när du ska hitta långsökta och felaktiga jämförelser, eftersom allt därefter är en enda geggig smet i skallen på dig, så har du också mitt medlidande.
Lösningsförslag: Få medicin utskriven, dra dig tillbaka och softa framför en vävstol på något demensboende resten av ditt meningslösa liv, men ge fan i att försöka spotta på Lars Hillersberg.
Om vårdapparaten skulle totalfaila och du skulle tillåtas sitta och plita ner förutsägbara, illa formulerade utfyllnadskommentarer på meningslösa twittersnackisar tills du blev 120 år så skulle du ändå inte jobba ihop tillräckligt med verkshöjd för att kunna vidröra underkanten på Lars Hillersbergs manchesterbyxben med en lång pinne.

Avslutningsvis, när vi ändå rör oss i döda mästargubbars sällskap, en påminnelse om vad förnamnet Bo i kombination med efternamnet Hansson bör förknippas med:

This entry was posted on Tuesday, October 9th, 2012 at 16:56 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.