Jättebra att vuxna människor som vill ägna sig åt politik på det ena eller andra sättet* fattar att det inte funkar att hänga sig fast för mycket vid ungdomsårens slakta-, skjuta- och elda-poetiska retorik. Om man nu råkat kravla sig över barrikaderna och finner sig själv stående öga mot öga mot de där fascistasen man tidigare bara läst om så har man två alternativ: döda eller sluta gapa om att döda. Jättebra att många av mina forna kamrater hajar det. Men vad fan, finns det inte ett mellansteg mellan att mordhetsa mot någon och att gå på mysigt cocktailparty med densamme? Som t ex att hålla ett sunt avstånd. Samtala om det man eventuellt kan åka på oturen att behöva samtala om, men med allvarligt ansiktsuttryck. Avhålla sig från att skoja och nojsa och nypa varann i kinderna så länge de jävlarna står för en politik som önskar se en själv och allt man håller kärt dödsvåldtaget?

Det här har jag varit inne på femtielva gånger tidigare, men grejens aktualitet vägrar tyvärr släppa greppet.
Arbetare**, hur tror du det kommer sig att de du hoppades skulle stå på din sida i kampen mot svinen som vill låta din gamla mor ruttna bort i en möglig pissblöja, istället väljer att mingla och kompisgnabbas med sagda svin? Svar: för att emedan de kan använda ögonen och se på papperet att politiken är vansinnig och/eller direkt blodtörstig, så vet de ändå att den inte kommer drabba dem på det direkta sätt på vilket den drabbar oss längre ner på samhällstrappan. De är aldrig utsatta för det fysiska våld högerpolitiken består av.

Det får räcka för den här gången. Jag avvisar inte tanken på politiska broilers, bra att veta vad man ska göra på jobbet ju, men den som aldrig själv varit utsatt för förtryck eller maktmissbruk vet inte vad fan hen snackar om. Lätt att det blir lite operettfeeling på hela grejen då.

Vi blir fler och fler som står och huttrande kikar in genom fönstret till den kristallkroneupplysta balsal där vänsterpartistiska tidningsredaktörer valsar runt med Timbroförfattare och vi blir mer och mer illamående för varje dag som går. De av oss som har problem med att tänka har börjat rösta på högerpopulistiska missnöjespartier, vi med någorlunda normalt fungerande hjärnor vet inte vad vi ska göra än, men vi kommer snart på något. Förbered er på att det inte kommer bli särskilt vackert det heller. För er.

___________________________________________________
* Antingen som genuint engagerad i hjärtefrågor eller för att profilera sig som politiskt engagerad för att göra karriär
**Termen syftar här till samhällets understa* lager, dvs absolut inte arbetarna egentligen, eftersom de flesta arbetare är rika svin.
___________________________________________________
*Ekonomiskt sett understa, moraliskt och andligt cirka näst översta.

This entry was posted on Sunday, October 7th, 2012 at 09:38 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.