Dagens snabbfundering
Många i min ålder är feta, slappa och börjar flåsa i trappor. Det beror självklart på att naturen egentligen vill att vi ska vara döda vid det här laget, men det beror också på att kroppsarbetet tack och lov är mer eller mindre avskaffat så vi har mer tid att hänga runt och käka chips, men inget att bränna allt fett på. Ja jag behöver inte utveckla den här prologen mer än så, ni vet vad jag snackar om. Funderingen handlar inte om det utan om att jag för några minuter sedan fick syn på ännu en av hundratals femöresvändningar jag gjort sen jag var ung.
När ung: Hålla på med work out och skit är nazistiskt pga kroppsfixering och ungdomskult osv. “Där man bränner fett bränner man snart också människor”.
Nu för tiden: Mer nazistiskt att tycka att man ska vara i värsta topptrim utan att göra något. Vissa är födda fitta, de andra kan förgås i korvflott.
Alltså: Ja till motion.
En vacker dag ska jag implementera detta ställningstagande även i mitt eget liv.
September 28th, 2012 at 16:52
Javisst, men nog är herrn född relativt fitt ändå?
September 28th, 2012 at 16:55
Nja, med tanke på mitt osunda leverne är jag i fin form, men “fitt” är att ta i. Jag är inte speciellt fet och det beror på att jag är bra på att inte lyssna på kroppens signaler.
September 28th, 2012 at 16:56
Det sportigaste jag gjort i medelåldern är att sluta röka och det funkade riktigt bra. Man kutar runt som tioåring utan att hosta upp minsta droppe blodblandat diarréslem.
September 28th, 2012 at 17:37
Snusar du eller är du helt nikotinfri?
September 28th, 2012 at 18:11
Snusar inte, men är ej heller helt nikotinfri. Jag röker motsvarande cirka en cigg i månaden, dvs tillräckligt mycket för att stanna kvar i ett tillstånd av mer eller mindre permanent röksugenhet + dum i huvet. Som en hel karl har jag inte rökt på två år nu, tror jag. Kanske mer???
September 28th, 2012 at 18:47
Allah vet hur fet jag skulle vara om jag inte rörde på mig regelbundet. Fetmaskräck i all ära, men den främsta anledning som gör mig till motionär är ju den mentala aspekten – min hjärna kravlar ur skallen genom ögonhålorna om jag inte gör’t. Vill inte gå så pass långt att jag ger hippien Norberg mitt medhåll till att man blir smartare av motion (betvivlar inte att man kan uppleva det så, precis som man kan i andra slags rus uppleva sig extra kreativ och begåvad), men nog påverkar det den grå klumpen positivt alltid. I kid you not.