Tidigare poster för den som vill komma in i gejmet: http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=2318, http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=2324

Bakgrund: För halvlänge sedan gjorde jag en omslagsbild till tidningen Galago och för inte lika halvlänge sen, närmare bestämt under den senaste kroppsbehåringsdebatten, lade Galago upp omslaget på facebook tillsammans med den retoriska frågan “tror ungdomen verkligen att folk inte har hår på kroppen?” och fick då som kommentar det skämt vi idag ska underkasta nollhumortestet:

(Klicka bilden för lite närmare titt.)

Skämt:
[Kvinnlig] könsbehåring är oönskat eftersom man inte vill ha hår i maten.

Den avsedda rolighetseffekten:
“Vadå ‘hår i maten’, ett könsorgan är ju inte mat? Sakta i backarna… mat har man ju i munnen. Skämtaren pratar förstås om oralsex! Att prata om sex är halvförbjudet och nu blev jag genom en finurlig insinuation lurad att se framför mig hur skämtleverantören idkar cunnilingus. Detta väckte häpnad och förlägenhet!”

Faktisk utgående nettorolighetseffekt:
Rolighetsgraden begränsas av att det i vår kultur egentligen inte alls är speciellt halvförbjudet att prata om sex, ett faktum som slår ut skämtets verksamma del. Däremot förlänar just denna kulturella kontext alla former av fräckisar en viss andrahandshumorpotential. Det är lite busigt att överhuvudtaget ägna sig åt en så inaktuell skämtform som just fräckisar. Vi brukar kalla denna humorsfär den “ironiska”.

Verklighetsförankring (humor av):
Ett mervärde för den som använder denna skämtsamhet skulle kunna tänkas vara att det för med sig ett element av marknadsföring. Publiken ska förstå att inte bara ställer någon upp på sex med skämtaren, utan skämtarens sexuella attraktionskraft är så stark att denne kan ställa detaljerade krav på sina partners pubesfrisyrer. Ett slags förtäckt skryt eller förskrämt “jag duger!” är inbyggt i det humoristiska utspelet. Men istället blottlägger skämtet kunskaper om kvinnans fysionomi på en nivå som får oss att ifrågasätta vidden av skämtarens sexuella erfarenhet.
Här är det på sin plats med några snabba fakta för den som är obekant med det kvinnliga könsorganet, samt hur oral stimulering av detsamma vanligen går till: För det första växer det sällan något hår inne i själva vaginan och det är just hit varje lyckosam cunnilingusakt bör fokuseras. För att lättare komma åt det önskade området kan blygdläpparna föras isär med hjälp av valfri inblandads fingrar. Samma fingrar kan med fördel användas för att plocka ut eventuellt förlupna hårstrån ur den egna munhålan. Det måste även tilläggas att de flesta hårstrån sitter fast och att de inte innehåller större mängder gift än andra delar av naturen. Det är alltså inte farligt att få hår i munnen.
Ta emot detta bonus-sex- och samlevnadstips från en vuxen man som haft över hundra olika samlag: möjligheten att göra sig intressant som tänkbar sexpartner ökar inte om man sprider en bild av sig själv som en räddhågsen renhetsneurotiker som inför sexakten förlamas av skräck för att det ska lossna delar av partnern och åka in i ens mun eller vars sexuella funktionalitet riskerar slås ut av plötsliga möten med kroppsliga variationer som avviker från ett mycket snävt förberedande sexutbildningsmaterial.

Under denna rubrik ska också nämnas att mat-metaforen inte är vattentät. Mat tuggas och nedsväljes efter att den kommit i kontakt med munnen. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att dessa moment utelämnas under vanlig oralsex. Underlåtenhet att göra så är både farligt och olagligt!

Summering:
Skämtet är inte roligt och saknar nämnvärd verklighetsgrund och torde därför kännas lika främmande och otäckt i en kvalitetshumorists mun som en hårig fitta känns i munnen på en Slitzuppfödd runkpojke.

This entry was posted on Tuesday, September 25th, 2012 at 18:23 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.