(Forts fr tid inl.)
Det här är vad jag alltid tänker på när jag ser tv-inspelade komediuppträdanden. Funderingarna grundar sig i visst yrkeskunnande kring film- och tv-klippning samt många års erfarenhet av att skratta åt, – men kanske framför allt låta bli att skratta åt, – skämt.

Klippningen brukar vara logisk; Kamera 1: person/er på scenen drar ett skämt. Klipp till kamera 2. Bild på personer i publiken som garvar glasögonen av sig. Men hur går det till i redigeringsrummet? Finns det någon garanti för att rätt publikreaktion paras ihop med rätt lustifikation? Min mardröm är att jag en dag ska hamna i publiken på en komedishow och sedan genom trickfilmning fås, inför hela svenska folket, att se ut som om jag skrattar åt helt fel grej! Vad en människa skrattar åt är en viktig del av hennes identitet, inser redigerarna vilket tungt ansvar som vilar på deras jeansskjorteklädda axlar? Om de får det att se ut som om en dagischef fnissar igenkännande åt ett pedofilskämt eller en imam slår sig för knäna av skratt efter ett profetskändarskämt kan det få allvarliga konsekvenser för individen.

Låt mig måla upp en situation jag tror att många av mina läsare kan relatera till. (Varning för rättframt språkbruk.)
Du är jätteuppsprallad för idag har VHS-en från PIR 59 äntligen dumpit ner i brevlådan. Du har hällt upp kaffe i en kopp från finporslinet och dukat fram en fabriksbakad hallongrotta på soffbordet, med darrande fingrar trycker du in kassetten i videon. Visst, din uppgift i filmen hade visat sig vara lite mindre än du hade tänkt dig från början (Iförd tubsockor stå och runka i ett hörn tillsammans med åtta andra farbröder med blicken riktad mot ett samlag på en madrass i mitten av rummet), men du kan ändå inte kväva tanken på att kanske är det här ditt stora break. Kanske är detta biljetten till San Fernando Valley. Ja det är dumt, du vet, men om inte annat så kommer du nu ha lämnat efter dig något till kommande generationer. Gjort ett avtryck. Man vill ju göra ett avtryck.

Döm om vrångstrupen ditt kaffe sätter sig i när tv-skärmen flimrar till och det visar sig att jo då, där står du och pangrunkar med superkoncentrerad blick och ett praktstånd som berättar att du uppskattar det du ser, men det som klipps in därefter inte är det hederliga vaginalsamlag mellan två vuxna människor du var minns från den där magiska kvällen i porrbutikens källare utan istället en naken dvärg utklädd till Lasse Kronér som skär upp ett rådjurskadaver och smörjer in sig med dess inälvor!
Den fördömda redigeraren hade godtyckligt blandat ihop material från helt olika projekt och nu kommer eftervärlden minnas dig som en performancekonstfigurant!

Precis så skulle det kännas för mig att tyckas flabba åt något jag inte tycker är roligt, fast VÄRRE!

Detta är en av anledningarna till att jag aldrig går på komedishower.

This entry was posted on Saturday, September 15th, 2012 at 19:22 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.