Jag kan inte glömma videobandet jag stötte på under en inventering av FilmCentrum Östs arkiv i mitten av 90-talet, på vilket en karriärdesperat ung konstnär från ett av våra grannländer slog ihjäl och skändade en katt i närbild för att sätta piff på en helt värdelös konstvideo.
Beslöt aldrig nämna hans fula namn, för jag ville inte hjälpa honom sprida det.
Gör en internetsökning på det idag: han är typ framgångsrik.

Jag är en sån som har dagligt återkommande problem med ondskebegreppet, men ändå anar en vits med att ha kvar det.
Något som kommer ganska nära den tomma stolen som är ondskans platshållare är avsiktligt våld och tvång utan vrede som drabbar offer som ur förövarens perspektiv är “oskyldiga”.
Att vara arg på något och ta till våld mot det är en helt annan grej, en helt annan moralisk straffskala, likaså att oavsiktligt ställa till det för andra därför att man är förståndshandikappad i någon mån.
Konstnärskarriärister är sällan vare sig arga eller förståndshandikappade, bara känslokallt profitinriktade kapitalistpsykopater. Det vore coolt om de arga skattebetalarna som vill “se vad det föreställer” kunde inse att ju mer samhället utsätter konstnärerna för marknadspiskor, desto destruktivare kommer deras uttryck att bli. Men det kan bli svårt att vinna acceptans för den uträkningen eftersom den krockar med den djupt mänskliga och korrekta impulsen att vilja utsätta de här konstnärerna för fysisk smärta och skada.

En snabbskiss: lägg alla kulturpengar* på inkomstgaranti för konstnärer och stöd till egendomliga projekt. Skär av alla pengar till de konstnärliga högskolorna. Låt naturen ta över byggnaderna.
En alternativ väg hade varit att inkomstpröva alla sökande till de konstnärliga högskolorna och låta de vars familjer har råd själva bekosta utbildningen. Men jag tror det är bättre att acceptera att konsthögskolorna är överklassgetton och sätta köl för bränning. Min fasta övertygelse är att kulturen bara mår bra av subkulturella, isolerade öar.
Men fler i samhället borde få åtnjuta den fullständiga avslappningen som överklassen tagit för självklar i alla tider. Vi proletärer borde få ekonomiskt stöd så att vi också kan börja experimentera med konst. Det är där pengarna behövs.

______________________________________
*kulturpotten måste dessutom öka som fan eftersom kulturen är det tveklöst viktigaste i samhället, men det är en annan fråga

This entry was posted on Monday, September 26th, 2011 at 15:15 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.