Jag ska av en slump prata lite om Gotland och om hur härskarklassen bjuder upp till dans på ett sätt som blir svårare och svårare att krångla sig ur. För jag antar att det måste räknas som en slump att det var just på Gotland som den senaste, för mitt ämne utmärkt passande, korruptionsskandalen(1.) rullades upp som en infekterad, stinkande förhud på en dröppelsjuk, 25-årig dvärgschnauser som det är ett brott mot naturen att inte göra slut på lidandet för. Och en ren slump att det var just Visby jag finpromenerade omkring i med vindpinad och bister uppsyn för vid pass fem år sedan när jag såg de obscent uppsvällda enfamiljshusen, privatträdgårdarna och höga planken och kom till insikt. Jag insåg att frånsett all mognad och eftertänksamhet jag lagt i ryggsäcken sen mina fradgestänkande tonår så är handskarna som kommer krävas för att rätta till den här skiten av modellen Hård-.
Dom som snott till sig alldeles för mycket, vare sig deras feta jävla giriga arslen är parkerade på Gotland eller tandlöst hångrinar i ansiktet på tusentals bostadslösa genom fönstren till åttarummare i Stockholm, kommer inte släppa ifrån sig skiten för att dom plötsligt vaknar en morgon och har blivit snälla. Nä, det finns bara en medicin, tänkte jag: expropriation, (”Ta” betyd’ne,) och knöt näven i fickan.

Sen kom de nya moderaterna i regeringsställning och till de gryn som kommer sprida bittrast eftersmak i gommen och bli svårast att peta ur tänderna när den bajstårtan är uppäten hör förstås de besinningslösa privatiseringarna av allt vi brukade föreställa att äga tillsammans. Det som gäller för statliga verk gäller såklart även för stränder: lätt att avyttra men omöjligt att få tillbaka. I alla fall inom ramverket för gammal hederlig parlamentarisk demokrati och svea rikes lagar. Men har vi lärt oss något av Marianne Samuelsson-gate så är det att detta ramverk inte är så mycket att haka upp sig på.

Den aggressiva borgerliga bostadspolitiken är ett öppet krig mot de fattiga som får miljonprogramårens hopfösande av arbetslösa drängar i betongkomplex att likna en blyg viol i försommarbris. Är det centralt, är det stort, är det fin utsikt, finns det vatten i närheten: då ska det bo rika svin där. Verkar det som att enkelt folk trivs någon annanstans har det uppenbarligen gått snett. Bort med dom därifrån också och in med fler rika jävla as. Att sen försöka jaga bort dom med en valsedel eller en arg insändare är en löjlig tanke. Det som behövs är bräckjärn, knivar och stenar.
Men nu börjar det röra sig i den där ryggsäcken jag nämnde alldeles nyss. En peruk av verklighetsförankring växer upp ur den, smyger sig över skulten och växer fast. Den är rätt skön. Det är inte så troligt (eller kanske ens särskilt önskvärt) att det blir någon revolution, säger den. Det skulle ta så lång tid att brotta ifrån arbetarna chipspåsen och fjärrkontrollen att allt skulle vara fullständigt försent innan man kommit upp i en tvåsiffrigt hövdad mobb. Verklighetsförankringen föreslår mer jordnära alternativ. När vi sover kan vi drömma ljuva drömmar om riksdan och när vi är vakna kan vi följa härskarklassens exempel: se ut vad vi är sugna på och sen lägga beslag på det. Skillnaden mellan oss och dom är att för dom är det en rättighet dom givit sig själva, för oss är det en skyldighet som åläggs oss av kommande generationer, som kanske inte vill hålla till godo med en offentlighet som består av utomhuskorridorer mellan hemmet och fabriken. Ställ till med kalas i deras trädgårdar, hoppa över stängslen och slå upp tält och ljudsystem, utegrill finnes. Mindre konflikträdda kan gå in i deras hus och bosätta sig, sno grejer eller bara nöjesvandalisera. Se det som en utökad allemansrätt. Det kan vara party eller fajt, lätt eller svårt, fegt eller modigt, gör som ni vill, det kan inte jag sitta här och bestämma. Huvudsaken är att det blir ett jävligt svettigt jobb att alltför bildligt bredarslad.
____________________________________________________________________
(1.) För resumé och fördjupning som man blir förbannad av, läs det här hos Fredrik Edin:
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/07/31/borgarklassens-diskreta-dispens/

This entry was posted on söndag, augusti 2nd, 2009 at 20:31 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.