Jag blåser av humorsatsningen tillfälligt och börjar skriva lite igen, mycket av rent personliga skäl, jag behöver hålla tangentbordet flytande. Detta rimmar illa med åsikter jag uttryckt tidigare om bloggandet som en perfekt wettexduk för klåpare, men det känns som att jag mer eller mindre överbevisat mig själv på den punkten. Skriver jag något bra så skriver jag om det senare, samt möjligen helt fräckt plockar bort ursprungstexten. Jag ämnar gå snuttifieringssamhället till mötes och hålla mig kort. Böcker och tidsskrifter kan innehålla långa, vindlande och varenda-sten-vändande utflykter, men på internet är det bara jobbigt. Jag skriver för folket.