Varje gång jag ser en katt på en äng bildas en hundralapp i min mage.
Den kommer ut den naturliga vägen, men har då tyvärr förmultnat.

Haha! Annalena Lodenius är ju för härlig ändå, kolla:

“Du sköna nya värld är ingen utopi, den är redan här. Tekniken finns, och även den politiska viljan verkar det som.”

Att romanen Du sköna nya värld inte är en utopi känns inte som ett speciellt kontroversiellt uttalande, men man blir ju överraskad av att dom tydligen kan burkodla fram folk till olika yrken nu.

Öj, Ordfront: Ring och kolla om inte Nynazistera är motståndare till telefonavlyssning, ni kanske kan göra gemensam sak med dom också.

Jag köpte dessa vykort i Herrljunga förra veckan. Internetundersökningar visar att stället tydligen finns kvar, men att det tyvärr ligger så till, nere i mörkaste Blekinge, att jag nog aldrig kommer besöka det.

Läs förresten om (den framgooglade) familjen Bengtssons utflykt till Eringsboda här:
http://bengtsson.bz/KMsidor/Utflykt/blomsterg.html

En grej med att ha blivit äldre som inte är så dum är att man inte behöver bli helt till sig hela tiden. Jag kom att tänka på Peter Greenaway ikväll. När jag var liten så trodde jag att bara för att man var själv var lite speciell och inte tyckte att Peter Greenaway bara var helt sjuk i huvet så var man tvungen att jobba upp värsta flåset och skrika att han var världens jävla underbaraste geni. Idag inser jag att man också får tycka att kvalitets/finkultur-fadersfigurer är helt okej, precis som en svenne kan tycka att Speed II är helt okej. Varken mer eller mindre. Alltså: Han är helt okej, Almodovar är ganska jobbig och trist, Cassavetes var oftast riktigt jävla okej och vad har vi mer? Wim Wenders, kan inte ens stava till’et längre, vad är grejen med honom? Han får Stora Guld-axelryckningen för lifetime achievment. Däremot är David Lynch fortfarande SÅ JÄVLA CHÄÄÄÄF. Den flitige av Kaurusmäkisarna vad han nu heter är också SÅN JÄVLA CHUÄFV.
Nu måste jag gå och lägga mig och sova. Blanda inte ihop det här resonemanget med den sura 30-40-årskrisfrukten “det är okej/käckt ‘provocerande’ att gilla sånt som anses lite fult i bildade kretsar”, för det är det fan ta mig INTE. Oftast.

Skoja bara. Ville bara visa 00-talets hittills äckligaste flajer

Man kan inte titta på den och samtidigt pussla ihop bitarna (vilken typ av människa sitter tungorna på, etc), för då blir det för äckligt. Det kan bara göra efter att man snabbt kollat och sen stängt ner.

I över ett och ett halvt år har den gäckat mig i mina drömmar, den jättelika hamburgare jag tyckte mig se svischa förbi flyttlasset på en åker, halvt dold bakom gräs. Jag har försökt hålla käften och tysta ner historien eftersom jag befarade att alltför oförsiktigt prat skulle väcka män i vita rockars uppmärksamhet. Endast då jag vid några enstaka tillfällen varit ordentligt på lyset har jag börjat babbla om denna enorma hamburgare som kanske eller kanske inte står någonstans på ett fält i mellansverige. Veckor blev till månader och år och jag började själv tvivla på vad det egentligen var jag hade tyckt mig se den där sensommardagen 2006. Hade jag inte i själva verket inbillat mig alltsammans? Så måste det ha varit. Sakta hittade jag tillbaks till tron på vetenskapen och logikens lager. En förnuftets världsbild var återupprättad.

Tills igår.

Nästa inlägg kommer innehålla resten av bilderna.