Vad kan det finnas för bättre sätt att strössla en veckas besök hos- och umgänge begränsat till- sin lantligt belägna morsa än ett Psycho-maraton på fyran? Det var minst tio år sedan jag senast såg någon av filmerna. Här är några snabba grejer jag kom att tänka på.

Bra grejer med den ganska kassa Psycho III

- Den lilla trudeluttslingan. Jag hade den inspelad på band som ung.

- En grej som jag glömt nu.

- Om man på amerikanskt filmsätt delar in mänskligheten(/manligheten?) i två äckliga läger där Norman Bates kuf hamnar på den ena sidan, har manusförfattaren helt korrekt placerat gitarrkillen Duane Duke på den andra. Dvs samma sida som Jocks som skriker som apor när dom fått i sig ett sexpack och som gillar att ta nördars glasögon, slåss med påkar och lukta allmänt svett. Man kan behöva påminnas om den gränsen. Själv känner jag mig helt trygg i min plats på Bates planhalva. Här finns serietecknare, dödgrävare, nekrofiler, frimärkssamlare, djuruppstoppare, giftmördare, privatspanare, Nosferatu och gamarna i djungelboken. På andra sidan finns Donkey Kong, Baloo, Pumba, Gammorean Guards i Star Wars, Noshörningsvakterna i Robin Hood, Amerikanska fotbollsspelare och… -Just det: alla musiker. Åtminstone alla killar som kan spela gitarr hjälpligt.

Här är förresten Tony Perkins son, Oz. Kolla vad läskig han ser ut. Det är hög tid att casta honom som Normans son i en psycho-femma. Man skulle kunna ställa allt till rätta och göra en kvalitetsfilm (=svartvit).

Besynnerliga Psychouppföljargrejer:

- Varför finns det ett kikhål in i duschrummet i själva bostadshuset? Jag säger inte att detta är en goof, tvärtom är det ganska intressant mat åt tanke. Det finns två möjligheter som förtjänar att övervägas, den ena är att Norman brukade tjuvkika på sin mamma Norma och den andra att hon brukade kika på honom. Norma Bates levde en ospecifierad men förmodligen ganska kort tid innan hon blev mördad tillsammans med en man som vi får höra väldigt lite om i originalfilmen och som det inte spinns vidare på alls i tvåan eller trean. Jag minns inte om han omnämns i fyran men jag tror inte han har något med titthålet att göra.

- Jag vill förstå Maria- och jesus-tematiken. Varannan kvinna heter Mary eller dylikt, jesusmodern själv har en onscreen-roll i trean och i slutet av tvåan stigmatiseras Norman av Mary Loomis. Det känns som att jag har lösningen på tungan, men att det krävs att jag tänker efter lite och det orkar jag ju inte.

För 50 år sedan, om en kvinna vågade antyda att hon hade högre önskemål i livet än att städa och laga mat åt en man, så blev hon betraktad som en galen terrorist, typ. Kvinnokampen är inte avslutad, men i de civilicerade delar av världen till vilka man kan räkna Sverige, har det ändå hänt ett och annat sen dess. Den som idag skulle påstå att total underkastelse inför en karlslok är en rak väg till lycka för alla kvinnor skulle verka ännu knäppare än den som påstod motsatsen på den gamla onda tiden.
Låt oss nu inspireras av kvinnokampens framgångar när vi tar oss an ett problem som just nu och just här faktiskt är lite mer akut och angeläget: idén om att vi vanligt folk inte kan vara lyckliga om vi inte får tjäna våra mästare. Varje dag får vi höra att en som inte får ägna sitt liv åt att vässa pennor eller svetsa ihop bilplåtar åt cigarrökande direktörer är en misslyckad, olycklig människa. Det är såpass knasigt att det måste upprepas dagligen så att ingen hinner tänka efter. Makthavarna har byggt hela sitt hus på denna rangliga grund och nu är det dags att greppa hackorna och släggorna och riva fuskbygget.
Vi vill ha MINDRE JOBB JOBB JOBB och MER BIDRAG BIDRAG BIDRAG, och vill dom rika ha golven skurade får dom göra det själva för vi ska vara hemma och leka med Mazarin eller ligga i en park och supa om det är fint väder.

När DN i söndags skulle uppmärksamma det 40-årsjubileum för 1968 vi märkligt nog firar i år, tog man tillfället i akt att fischa upp de två viktigaste liberala 68-lögnerna. Etiketten “lögner” kan här tyckas lite missvisande, dels då de enligt Hitlers eller Stalins eller vems fasens det nu vars recept upprepats så många gånger att de i princip blivit sanningar, dels för att de som varje god propagandalögn egentligen inte är lögner utan bara precisionsutskurna delar av en sanning. Som i historien om de där turkarna i en mörk grotta med en elefant (någon kände en snabel, en annan en svans osv)

Ett: “Upproret” och behovet av ett sådant är avgränsat mellan några tydliga årtal för fyrtio år sedan.

Två: På “barrikaderna” stod uteslutande folk som idag är olika typer av kändisar.
Idag ler kändisarna i mjugg och har kakelugn.

Stålsätt er, för det är så här det kommer låta ganska mycket framöver. En del kändisar kommer att skämmas och några kommer få en romantisk liten tår i ögat men alla kommer att tycka att det där gulliga naiva patoset är ganska inaktuellt och alla kommer ha städhjälp och SUV. Äh fan jag orkar inte skriva mer just nu

Dagens skämt: Folk som köper nya vanliga dyra kläder i vanliga klädbutiker/modebutiker. Haha, fy fan vilket skämt.

Som vi tidigare kunnat demonstrera kan alltså kritiken mot den sk arbetslinjen enkelt uttryckas som om man vore en påtänd idiot med fingerspetsdiarré som sitter och tror att han är något. Den kan också uttryckas på ett sakligt och välformulerat sätt. Fördelen med det senare sättet är att budskapet då kan nå in i huvet på någon normalt funtad människa. Nackdelen är att jag inte är säker på att jag är rätt man för jobbet. Jag kanske försöker någon gång. Fast ännu bättre vore om någon annan försökte.
Vi kan inte vila förrän vi nått 100% arbetslöshet.

Fick käften grundligt urgröpt och blodad tand, belönade mig med en konstig blomma som skulle heta hot lips, pratade M*A*S*H med floristen (vad gör falkögas polare idag?), besåg ett tretusenårigt stenröse och åt tiptop. Slocknade framför Kids Next Door och trodde det skulle bli Fosters, men det blev det inte.
Köpte en bok bara för att omslagsfilurerna gjort ett omslag som skulle leda tankarna till Johan Författran Foer. Hon hette Britt-Marie Litt-Vet e.d. & inget julgransämne hittills. Nu ska jag gå till grannhuset och tälja ut fiskar i cellplast för ett nytt kommande projekt som kommer bli väldigt skoj.

http://sydsvenskan.se/malmo/article254852.ece
Om jag var tvungen att heja på en religion skulle det vara Islam eftersom den är överlägset proffsigast och man får ligga skavfötters och puffa vattenpipa och ha klänning och grejer men nu det var inte det vi skulle prata om. Läs artikeln den som har tid och stäm upp i sången: Ni kan få era äckliga halaluppdaterade slaktregler när ni suger dom ur våra döda torra rövhål, jävla barbarer.

Det är nu klart att jag antagligen inte kommer att närvara vid Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg, oavsett vilka signaler jag må ha sänt ut med t ex mitt kroppsspråk.
Istället ska jag besöka en sjuk vän samt åka till Värmland och kicka tillbaka Fransson-style (se bild)

Hur oppositionen, den den med ansikten fläckvis brunmurriga av moccatapetbumpat morgonljus som tagit sig genom dis och sockerärtsfält, lämnat tunga spår i halvfrusen leråker och fått erkänna sig ha blivit förmiddagsljus, lunchljus och kort i rocken socialdemokratiska oppositionen med rödrosiga ansikten präglade av stilla piskande lakansrep, hur den (efter att ha vispat nattliga sömnsnubblande promenader ner till vardagsrummets ostbågesmulor ur av stelnat utrunnen nattsaliv framkommen, utrunnen stelnad dippsås i utökade mungipsområden med vana fingrar krökta som steglade korpklor efter generationers fastklamrande vid utrunna och stelnade privilegier ur rosslande likstrupar),
hur den hur den reagerar på de stärkta hudveckens skinnklädda redaktionsrums hyena-korsad-med-rabiessmittad-kloakråtta-flocksattack på Pär Nuder (jag har bara läst DN idag, men jag utgår från att det låter likadant överallt)
efter dennes svar på den oanständiga budgetpropositionen kan mycket väl leda till ett, hur den reagerar, opositionen kan leda till ett avgörande i frågan om ifall jag tänker bry mig om att rösta i nästa val eller inte.
Jag vet att Nuder och hans bildosköna gelikar gärna tjafsar “det där och det där leder inte till att folk antränger sig mer för att få jobb” när det egentligen alltså är helt ointressant eftersom framtiden för våra barn osv osv bara kan tryggas om fler anstränger sig för att alla ska jobba mindre (alltså så mycket som behövs). Men när nu borgarna och deras folkmobbsmentalitets-utrustade och -uppmuntrande tidningar outtröttligt framhärdar i sitt kuggpåstående “Socialdemokraterna håller på att bli ett parti för arbetslösa och sjukskrivna” kan det vara på sin plats med ett litet tips från en vanlig hygglig lirare som en annan; det finns bara ett svar på det där jao Har du papper och penna framme Nudek, för här kommer det:

- Ja, och vad fan skulle det vara för fel på det?

Fick du ner det nu då? Bra.

Så här låter det när ni debatterar:

-Näänää det där är inte rätt politik för att få fler i arbete
-Jo det är det visst det
-Nä dä älä äntäh
-JOLÄ ÄLÄ
-NÄLÄ ÄLÄ ÄLTÄ
-JOLO OLO
-NÄLÄÄÄHLÄ
-OLOLO
-LÄLÄLÄ
-LOLLO OLLO LOLLO
-LÄLÄLLÄLÄLLÄLLÄ
-LÖLLÖLLÖLLÖLLÖ
-ÄÄÄÄLLÄÄÄHHHL
-UUÖÖÖÖHHHLL
-ÄHHHLLLLLLLL

…

Politiker. Assåjasvär om det blir så att vi skriver tjugohundra-vad det nu blir för år nästa gång vi ska gå och rösta och fortfarande ingen av er jävlar har genomskådat alternativt talat ur skägget angående (beroende på vad fan som är dealen egentligen) den där full sysselsättningsbullshitten så svär jag på allt som är heligt att jag inte bara ska röstskolka, jag ska dessutom göra som jag gjorde i gymnasiet och göra en sång och dans av det.
Jag ska uppmana alla att stanna the fuck borta från valurnorna som om dom var fulla med moln av kreuzfeldt, jacobs, anthrax, scotnotajan, asbest, sars-best och kuckbert i munbert som sitter och väntar på att få puffa upp i ditt assfucking ansikte när du pular ner din röstsedel i springan. Mitt gymnasiejag skulle kallat den beskrivningen förskönande men sedan dess har jag hamnat på glid. För visst är det så att man har kunnat skönja vissa ganska viktiga skillnader mellan blocken och dessutom har mitt styvnackade motstånd mot själva parlamentarismen blivit lite mer gumminackat och efterhand som jag blivit äldre och mer knullad och mer vis och fundersam och menlös har det fått bli lite si och så med det mesta så jag har lydigt gått och röstat på vänsterpartiet-bögfittorna varenda gång. Men som sagt var, det börjar luta åt att det får bli slut med det och det beror på den där kuk- och rövarselsugande jävla arbetslinjen och att ingen vågar eller är intelligent nog att inse att den leder rakt åt alla tänkbara helveten.
Alla politiska partier sitter tillsammans och smågnabbar och skojkastar lite plastbajs på varandra i en liten grop 50 mil bortanför vad som borde diskuteras. Alla kan inte ha jobb, alla vill inte ha jobb, full sysselsättning är att kasta människokroppar som kolbitar på kapitalsimens stora död-åt-allt-liv-barbeque.
Vi får se hur det blir alltså, men det lutar åt mindre valurna och mer jag vete fan. Krossa fönster typ.
Mer lillgammalt formulerad variant på det här budskapet kommer eventuellt framledes.

II
Jag fyller på lite: de enda som vid något enstaka tillfälle, jag minns inte när, faktiskt vågat dryfta den extremradikala åsikten att ett människoliv faktiskt kanske möjligen eventuellt kan vara något lite lite mer än att gå till en fabrik och stå och montera ihop mobiltelefoner åtta timmar varje dag, har varit Miljöpartiet. Jag har hört det en gång och aldrig mer. Det kan ha varit en dröm.