Arne Hagmarkers handflator var svettiga. Kaffefläcken på den dagliga, dödstråkiga, land- och sjövädersrapporten på radiostudions bord tycktes bilda ett överlägset hånflin. Det hade kunnat vara bara ännu en raden i det till synes oändliga, grådaskiga, falska pärlhalsband av arbetsdagar han kallade sitt liv. Men det behövde inte vara så. Idag skulle han visa dem, alla som sagt honom att han ska glömma sina komikerdrömmar, att komedi, lille Arne, det är inget framtidsyrke. Skaffa dig ett ordentligt yrke, Arne, som meteorolog till exempel. De visste inte ett skit, de kände inte den riktige Arne. Han skulle visa dem. Det fick bära eller brista.

Den här bloggposten är till dig, Arne! Men också till alla andra Arne där ute, som står där beredda att kasta sig ut i det okända.

(Man ska trycka på pilen, fårskallar)

Alla ni som ramlar in rödmosiga i ansiktet efter en färsk humorupplevelse på Rikets sal, närmare bestämt. Jag uppdaterar den här bloggen ibland när jag har tid. Medan ni väntar på nästa grej tycker jag ni kan handla lite grejer. Vill ni handla av något annat än ett monopolaktigt skurkföretag så går det säkert också bra, men här lägger jag in adlibrislänkarna för enkelhetens skull.

Köp till exempel min fanzinesamling Mina ögon!! Mina ögon!!! 1987-2006 eller vad den nu heter.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163190869

Kolla vad cool den verkar på den här sidan:

http://web.telia.com/~u86526504/momob/momobok2.html

Köp även utanförskapshobbytidskriften Det Grymma Svärdet, som jag är redaktör för och som samlar gräddan av sveriges kreativa undergroundelit:

http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=det+grymma+sv%e4rdet&title=det+grymma+sv%e4rdet&fromproduct=False

Och köp slutligen min omskakande roman, Okända djur:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170374007

Det är några få som förstör för alla andra. De flesta av oss är exakt på pricken som folk är mest.

Jag köpte den här enlåtarskassetten på Myrorna i Skärholmen för ett tiotal år sedan. Ytterligare ett tiotal år tidigare hade jag åkt tåg till Stockholm för att bevista galapremiären för den ambitiösa upphovsrättsslaktarfilmen The Ressurection of Michael Myers Part II i Stockholm. Zombierösten (”Hubba hubba!”) i slutet av låten tillhör den medlem av kollektivet Cult Film som sedermera skulle komma att skratta flest gånger på väg till banken, närmare bestämt Mikael Beckman, eller Mike Beck, som han kallar sig nu för tiden (när han gör jobbig gladporr som t ex “Ridskolan”). Hans största samhällsinsats dateras dock till början av 90-talet då han som chefredaktör för Svenska Hustler skapade extremt uppjagad stämning i landet genom pornografiska fotomontage med kungafamlijen.
Bland andra medverkande i i den stjärnspäckade Resurrection… märks Orup ( = gratisreklam i kvällspressen), Annika Sundbaum-Melin, Gunnar Rehlin och Elaka Rune och Sune. Filmen finns på google video, såg jag nu, ifall nån pallar kolla. Som jag minns det gjorde Cult Film bara en film till, den ofattbart urusla Sex, lögner och videovåld (fanns som torrent ganska nyss). Själv håller jag i sann indieanda den första, mycket sällsynta Michael Myers-filmen högst. Super8-gryniga Bruce Campbell-fasoner av en spänstig Richard Holm i raketform.

En försenad julhälsning från våra glada svinbönder:

Två spår från en MC med Borås eget The Seekers anno 1987. Love is like a Butterfly är bättre än originalversionen (D Parton)

Morgon på Kungsholmen

Love is like a Butterfly

I brist på annat, saxat från annat håll:

Newsmill
Det gör ont att tänka på Newsmill eftersom man vet att hela affärsidén är management by freak show och att det funkar. Det är obegripligt och oförlåtligt att annat mediefolk dansar förnedrings-jig när Newsmill klappar takten. En del av det som gör så ont är att tramscirkusen till slut når den ljudnivå där förståndigt folk inte kan klamra sig fast vid någon slags konsumentmakttänk/dövöresstrategi längre utan måste dra på sig häströvshandskarna och balansera rätt. Därför gjorde t ex P1 typ rätt när man för en stund sen bjöd in Roland Pouroroierarour till studion och lät (min idol) Louise Epstein värma upp fiskarna ordentligt för honom.

Hägglunds hatmånglarartikel i dagens DN
1.
Några förslag på hur vi ska hjälpa folk som inte lyckas passa in i den kristdemokratiska normalitetsramen? “Omskolningsläger” har en lite dålig klang, menar jag.
PL, 15:51, 17 september 2009.
2.
Hägglunds normalitetsspilta är i själva verket ganska trång. Eftersom jag lider av sinnessjukdomarna “solidaritet med de utsatta” samt “nyfikenhet på det annorlunda” ser jag ingen möjlighet till att jag ska kunna leva i den spiltan.
PL, 16:13, 17 september 2009.

Det var länge sedan jag berikade internet med ett musikfynd, men nu har jag hittat något som jag inte kan undanhålla er. All info finns på baksidan av fodralet förutom att skolklassen i fråga huserade i Lyrestad någonstans på gränsen mellan Värmland och Västra Götaland. Jävla schysst av Ekman och S4ndel1n att ställa upp och skriva musiken.

Minnesuppfriskare, Kannan: http://www.youtube.com/watch?v=r1_vlb6rCGY

Återpublicering av fb-massutskick. Om detta mån ni berätta:

F;rl[t om du f[tt det h’r f;rut, jag kan inte utveckla nu. Du ser ju sj’lv> tangenterna kaiko. {teranv’nt meddelande f;ljer. Puss och kram?Pontus

Hej mina vänner. Förr eller senare kommer jag och Fredrik Jonsson i Stockholm på allvar börja krafsa ihop material till en samlingsskiva som kommer att ges ut som Det grymma svärdet #5. Vi ligger i startgroparna och behöver fundera lite till innan vi tar oss an ljuddelen, men jag kan inte hejda mig från att försiktigt dra i vissa trådar för papperssidan av utgåvan.
Jag har en vision om en plansch full av små figurer som ni som fått det här utskicket ska bidra med. Kanske får figurerna bo i något slags landskap, men jag tror att det lutar åt att de radas upp bredvid varandra i samma storlek på kanske en A2-affisch. Nånting i den här stilen:

http://www.uncrate.com/men/images/2009/03/vintage-star-wars-figures.jpg

De kanske ska ha ett namn skrivet under sig också? Hitta på ett namn för säkerhets skull.
Figuren kan vara en gumma/gubbe, ett djur, monster eller missfoster. Den ska vara svartvit och liten, jag föreställer mig att den blir ungefär så stor som en tumme i slutändan, så överdriven detaljrikedom är bortkastad. Gör så många du vill, får inte alla plats på affischen så kommer dom kanske till användning någon annanstans.
Det här är ett tidsutdraget projekt, så bli inte rädda om ni inte hör något på ett tag, men stäm mig inte om det oförutsedda skulle inträffa att det inte blir någon affisch. Upphovspersonsnamn kommer inte stå på själva planschen, men väl någon annanstans.

Håll koll på t ex facebookgruppen Det grymma svärdet för uppföljning och vidareutveckling. Skicka figurerna som bilagor i epost till detgrymmaswordet at yahoo.se eller länka i meddelanden på facebook.

Hej då så länge
/Pontus

*Tillägg i samband med [terpubliceringen> eller lenka i kommentarsystemet haer.(

You wroteat 17:31 on 25 July 2009
Här är några frågor och svar från min inbox:

Fråga: kanske får junior att göra en liten också. eller har vi åldersgräns?

Svar: Juniorinitiativ välkomnas glatt.

Fråga: vill det avslöjas vad som hamnar på skivan?

Svar: Skivinnehållet kommer nog inte överraska de initierade, överläggningarna har inletts, men det lär bli en massa akter med tydlig eller otydlig DGS-anknytning.

Fråga: Blir det till hösten/vintern detta projekt ska försöka vara färdigt?

Svar: vet inte. Det tar säkert längre tid, men av kommer det bli.

Fråga: Man kan alltså välja om man vill rita, göra en lerfigur eller nån annan media?

Svar: Nä, man ska rita. Fjärran vore det för mig att lägga sordin på några kreativa idéer, så gör lerfigurer för all del, men till just det här projektet är det ritat som gäller.

))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

You wroteat 20:29 on 23 July 2009
Några specifikationer: figuren ska ha vit bakgrund eller nästan. Dvs “ingen” bakgrund.

Nu kom jag inte på någon mer specifikation, men jag kom på att eftersom slutgubben kommer vara så förhållandevis liten går det säkert bra att ladda upp bidrag direkt till den här gruppen om ni vill. Eller om det sitter en tryckexpert bland er och blir alldeles kallsvettig när jag säger så: speak up, man! Man kan väl säga figurer som är kontrastrika och har tjocka streck lugnt kan laddas upp hit? Det säger vi.

))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

—————– Original Message —————–
From: Det Grymma Svärdet
To: Nimam Spregleda
Date: 04 Aug 2009, 11:55
Subject: RE: vill ni vara vänner med mig ??

Ja för fan, skicka till detgrymmaswordet@gmail.com
Vi håller också på att samla in tecknade små gubbar/djur/monster till en stor kollageaffisch som ska vara med i en skiva nu också. Grejen med dom är att dom ska vara svartvita, stå upp och vara avbildade rakt framifrån. Dom kommer bli ganska små på planschen så det är bra om dom har tydliga linjer. Man behöver inte kunna rita snyggt.
hej hej
/Pontus

Jag ska av en slump prata lite om Gotland och om hur härskarklassen bjuder upp till dans på ett sätt som blir svårare och svårare att krångla sig ur. För jag antar att det måste räknas som en slump att det var just på Gotland som den senaste, för mitt ämne utmärkt passande, korruptionsskandalen(1.) rullades upp som en infekterad, stinkande förhud på en dröppelsjuk, 25-årig dvärgschnauser som det är ett brott mot naturen att inte göra slut på lidandet för. Och en ren slump att det var just Visby jag finpromenerade omkring i med vindpinad och bister uppsyn för vid pass fem år sedan när jag såg de obscent uppsvällda enfamiljshusen, privatträdgårdarna och höga planken och kom till insikt. Jag insåg att frånsett all mognad och eftertänksamhet jag lagt i ryggsäcken sen mina fradgestänkande tonår så är handskarna som kommer krävas för att rätta till den här skiten av modellen Hård-.
Dom som snott till sig alldeles för mycket, vare sig deras feta jävla giriga arslen är parkerade på Gotland eller tandlöst hångrinar i ansiktet på tusentals bostadslösa genom fönstren till åttarummare i Stockholm, kommer inte släppa ifrån sig skiten för att dom plötsligt vaknar en morgon och har blivit snälla. Nä, det finns bara en medicin, tänkte jag: expropriation, (”Ta” betyd’ne,) och knöt näven i fickan.

Sen kom de nya moderaterna i regeringsställning och till de gryn som kommer sprida bittrast eftersmak i gommen och bli svårast att peta ur tänderna när den bajstårtan är uppäten hör förstås de besinningslösa privatiseringarna av allt vi brukade föreställa att äga tillsammans. Det som gäller för statliga verk gäller såklart även för stränder: lätt att avyttra men omöjligt att få tillbaka. I alla fall inom ramverket för gammal hederlig parlamentarisk demokrati och svea rikes lagar. Men har vi lärt oss något av Marianne Samuelsson-gate så är det att detta ramverk inte är så mycket att haka upp sig på.

Den aggressiva borgerliga bostadspolitiken är ett öppet krig mot de fattiga som får miljonprogramårens hopfösande av arbetslösa drängar i betongkomplex att likna en blyg viol i försommarbris. Är det centralt, är det stort, är det fin utsikt, finns det vatten i närheten: då ska det bo rika svin där. Verkar det som att enkelt folk trivs någon annanstans har det uppenbarligen gått snett. Bort med dom därifrån också och in med fler rika jävla as. Att sen försöka jaga bort dom med en valsedel eller en arg insändare är en löjlig tanke. Det som behövs är bräckjärn, knivar och stenar.
Men nu börjar det röra sig i den där ryggsäcken jag nämnde alldeles nyss. En peruk av verklighetsförankring växer upp ur den, smyger sig över skulten och växer fast. Den är rätt skön. Det är inte så troligt (eller kanske ens särskilt önskvärt) att det blir någon revolution, säger den. Det skulle ta så lång tid att brotta ifrån arbetarna chipspåsen och fjärrkontrollen att allt skulle vara fullständigt försent innan man kommit upp i en tvåsiffrigt hövdad mobb. Verklighetsförankringen föreslår mer jordnära alternativ. När vi sover kan vi drömma ljuva drömmar om riksdan och när vi är vakna kan vi följa härskarklassens exempel: se ut vad vi är sugna på och sen lägga beslag på det. Skillnaden mellan oss och dom är att för dom är det en rättighet dom givit sig själva, för oss är det en skyldighet som åläggs oss av kommande generationer, som kanske inte vill hålla till godo med en offentlighet som består av utomhuskorridorer mellan hemmet och fabriken. Ställ till med kalas i deras trädgårdar, hoppa över stängslen och slå upp tält och ljudsystem, utegrill finnes. Mindre konflikträdda kan gå in i deras hus och bosätta sig, sno grejer eller bara nöjesvandalisera. Se det som en utökad allemansrätt. Det kan vara party eller fajt, lätt eller svårt, fegt eller modigt, gör som ni vill, det kan inte jag sitta här och bestämma. Huvudsaken är att det blir ett jävligt svettigt jobb att alltför bildligt bredarslad.
____________________________________________________________________
(1.) För resumé och fördjupning som man blir förbannad av, läs det här hos Fredrik Edin:
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/07/31/borgarklassens-diskreta-dispens/